8 Juli. Lapporten – Abisko

       
 

Tusan också, jag skulle ha tittat mer på utsikten i natt. Vaknade av att det smattrade på tältduken, så det där med utsikt över Abisko och Torne Träsk kan vi glömma. Tittade upp mot Lapporten i stället men den var borta. Men vi hade tur, för precis när vi skulle äta frukost slutade det regna en kort stund. Visar några bilder från vår morgon uppe på hyllan.


Fattar inte varför de kallade mig Lejonkungen


Konstigt…. Lapporten fanns ju där i natt…

          

Var inge kul alls när vi började gå. Bara blött, grått o småkallt. Tur tvåbeningarna har jackor som syns, annars kunde matte ha tappat bort någon. Vill inte ens skriva om eländet, så bilderna får tala för sig själv som matte säger. Konstigt förresten, har aldrig hör en bild prata med mig…. Hmmm….

 

Jo förresten en sak hände. Plötsligt stannade tvåbeningarna och tittade på marken. Var nyfiken på vad det va, men då sa de att matte o jag fick gå en lång omväg runt. Var tydligen en sån där fågel som brukar skratta åt mig i Grövelsjön på vintrarna. Och den här var bara en liten plutt.

          

Vilken tur, när vi kommit lite längre ner slutade det regna och vi såg faktiskt Torne Träsk. Där låg också ett stort berg mitt framför oss, och matte sa att det var ett heligt berg för samerna. En gammal offerplats. Lät läskigt.  Men glömde snart att vara rädd för berget, för nu blev det lunchpaus. Och nu fick jag äntligen diska mattes matpåse! Mums!


Paddus, det heliga berget

När vi sen kom fram till Paddus skulle tvåbeningarna absolut ranta upp på berget. Nej, gör inte det,, det är ju läskigt!! Ni kan bli offer!!!! Men inte lyssnade de på mig inte, var bara att hänga med dem och vakta så inget händer.

    

Vilken tur, allt gick bra. Var egentligen inte så mycket att se. Men var kul att se tillbaka upp till platserna vi varit på de senaste dagarna.  Och nu var det plötsligt sol över träsket.

Kändes som att vi snart skulle vara framme i Abisko. Såg ju så nära ut. Men oj vad segt de var i slutet. Vi kom ju aldrig fram. Dessutom tråkigt att gå i skogen. Tur det blev ett sista godisstopp.

ÄNTLIGEN!!!! Här känner jag igen mig. Har ju bott här massor av gånger, åtminstone två gånger innan. Och vilken tur, där är ju Åse o Katarina. Hej!!! Vad kul att träffas igen! Men matte, vad gör du??? Ska du binda mig här ute medan ni går in o dricker något gott och får nycklarna. Fy farao vad taskigt. Vad hände med Team Eva o Bozz????? Men bara gå du, bry dig inte om mig….

 

När vi kom till vår stuga fick jag faktiskt följa med in. Oj vad mycket prylar det blev när tvåbeningarna packade upp alla sin grejor och hängde på tork. Sen kom det bästa på hela dagen – godisstund. Jag fick bara vatten att dricka, men fick äta upp nästan allt mitt godis jag hade kvar.

            

Sen övergav dem mig igen när de gick för att äta avslutningsmiddag. Men det gjorde inget för jag har det så skönt här inne på golvet där jag kan sträcka ut mig.


Sista kvällen med gänget

 
     
       
       
 

TILL NÄSTA DAG

   
       
 

Till STARTSIDAN